går inte att sakna mig så som jag saknar resten. att gå isär om inte mötet sker nu. fylla alla hålrum med möten och om mötet inte sker nu så går det förlorat för all framtid. kanske är det så att sakna sammanhang. sammanhanget blir sammantaget av alla de gånger där ett sammanhang uteblivit. Sammanhanget är det ensamma väntandet, det stillsamma där ingen finns till och där timmarna känns som något oöverkomligt och fullständigt tröstlöst. Att vänta ut ett helt liv och vänta ut ett liv i en längtan på närhet. Att längta och sakna till längtan och saknad övergår i någonting annat. Och någonting nytt. När längtan och saknad plötsligt är det enda igenkännbara sammanhanget. i det ögonblicket går saknad över till något annat, kyla blir till värme och cirkeln är sluten.