1 april är första huvudförhandling. Min nya kille säger att jag borde varnat honom innan. När borde jag varnat? Första gången vi sågs? andra? första gången vi låg? När är det lägligt att säga: min förra kille våldtog och slog mig under fem års tid och nu vill jag bara ta livet av mig. När är det lägligt att berätta för någon? det kanske är som att bli gravid, det går inte att vänta på rätt tillfälle för det kommer aldrig. Det måste bara göras. En gemensam fiende kanske är kanske nyckeln till alla lyckliga relationer, men då får inte fienden lov att vara en av oss. Med mig och John-John så var den gemensamma fienden han, och när han inte längre lyckades alienera sig från den delen av personan så stod det klart för mig: det är samma person. Han som slår och han som ska trösta. Det är samma som tröstar som dödar.
Nu ska jag göra slut med min nya kille, denna gång blir det enklare. Han har aldrig slagit mig och aldrig haft sex mot min vilja. Han är bara en kille och gör narr av mig hela tiden, och vägrar lyssna på mig när jag talar, och kan inte lyssna på en enda utläggning som jag har. Och så tror jag att jag inte har någonting att säga, men jag har massor att säga men han kan bara inte lyssna. Det är en berättelse om att aldrig känna sig sedd och om att leta efter en trygghet som bara växer till en större och större otrygghet. Jag har aldrig någonsin varit tillsamans med någon som är så ointresserad av mig som den här nya killen är. I alla fall, det spelar ingen roll för jag ska göra slut.