Ibland saknar jag Fredrik mycket, i dag gör jag det tex. Men det hålet går liksom inte att fylla med något annat. Han kommer alltid kännas som min pappa men samtidigt har han gett upphov till majoriteten av allt ont som hänt mig i livet. Sen handlar det väl om att förlåta, men jag har aldrig gett honom någon skuld från första början. Han kommer alltid vara min pappa och pappor är förlåtna innan de ens hunnit bli skuldbelagda