Kunna stirra rakt in i ögonen. Se genom allt som någonsin funnits, vilja se rakt genom men stanna upp. Inse hur feg jag är, att det är som att åka bil men vilja kasta sig ut, kasta sig ut för att sen inse att bilen kör i 100km/h och du kommer dö. Kasta dig från något ut i något annat. Från ett problem som är ditt innersta till att kasta fig ut i världen och tillhöra alla men inte vara del av något. Vara frisppt men inse, att du finns pä Alla platser. Alla ögon är dina och alla rädslor är mina. Detta är det sämsta jag någonsin skrivit, och det absolut sämsta som någonsin hänt mig. Det är fruktansvärt