Allt som finns i denna ocean av tid är allt jag ger av mig. Allt du tagit och allt som finns. Vår relation är som ett bottenlöst hav, allt jag ger och allt du tar. Under att ögonblick så var allt som vanligt, jag skulle bara ringa dig och säga god natt. Som förra sommaren på Gällnö. Men du finns inte längre, du är som död men du lever. Det är en miljon gånger värre. Det är som att du hemsöker mig långt in på småtimmarna, det är då jag minns dig, och alla andra stunder. Å jag famlar runt med detta tunga tunga som ingen kan förstå. I vår relation var det ju bara vi två. Vill ringa dig och berätta om allt hemskt, allt hemskt som du gav upphov till, som du förorsakade. Vill dela det med någon som förstår, någon som vet vad som hänt. Någon där jag inte måste återberätta allt jag inte vill minnas
0