Jessica smsade mig i dag. Vid samma tid som jag vaknade från den fruktansvärda drömmen som jag vaknade upp från. kallsvettig och feberyr. Det är hennes son som gjort allt och hon som skapat monstret. Men föräldrar har inte så stort inflytande på slutprodukten, men jag vill ändå skylla på henn. hon såg det hända och lät det hända. Varenda gång hon tar kontakt skickas jag månader tillbaka, år ibland till när det först startade. Allt påminner mig. Alla ansikten är hans, varenda blick är hans, varenda människa ute är han, varenda människa som kan ta sig in är han. han är överallt. Ikväll lämnar jag Malmö och vill aldrig tillbaka. Men jag vill också lämna livet. Jag vill lämna allt bakom mig. Jag tänker ta livet av mig, jag vill så gärna göra det och jag tänker göra det. men inte ikväll, men en annan kväll. Jag vet hur, jag vet inte när men jag vet hur. Ingenting är värt någonting och ingenting kan rädda mig, eller ändra mig. Det finns ingenting att rädda för allt är redan förstört