Min livs största kärlek är inte längre min. Hans familj är inte längre min. Min livslust är inte längre min. men den dog långt innan han kom in i bilden, när jag föddes låg jag redan på minus. Jag är livrädd för mitt livs kärlek. Jag är så kär det Går att bli! Ingen kan förstå, jag kan vänta i 30 år. Inget kan ge mig den känslan som han kan. har sagt det förr och kan säga det igen, ingenting förutom han spelar någon roöl. Det kanske är min hjärna som spelar mig ett spratt, varför känner jag störst dragningskraft till den som gjort mig allt ont. Jag vet inte det är bara så. Det var min enda trygghet och all trygghet i hela världen. Det och hans mamma som kändes som min mamma. Huset som var mitt hem, nycklarna jag fick, alla gånger hon köpt glutenfritt bröd till mig. Alla timmar vi satt i soffan och tittade på rapport, all skit vi snackat. Det går inte att fylla, det är avgrundsdjupt, de går inte det går inte. Ingen förstår mig som de, ingen förstör mig som de gör. Det är olidligt att leva när en hel del av ens liv saknas. Jag måste ha någon att dela detta med men jag är ensam I allt. Det finns inget att hålla fast vid. Ingen som kan lyssna eller förstå. det går inte. Det är bara jag och han. Jag hoppas att han älskar mig när vi är 30. att han har förlåtit mig för polisanmälan då, hoppet är det sista jag förlorar. Om jag lämnar för gott finns allt med mig, men om vi har en framtid ihop lever drömmen om förändring kvar. Att vara med den enda för mig, och att få leva med honom. Inte längre bli slagen eller våldtagen. sluta slå mig så slipper du våldta mig.