Ofta och ibland vill jag ge upp. Jag är utilitarist, vad tjänar detta till? Hur skademinimerar man? är detta skademaximering? Jag vet inte. Var det bättre innan allt svävade fritt i universum, kanske inte. Var det bättre att leva i förnekelse? Jag vet inte, jag levde aldrig i förnekelse. Försökte bara acceptera mitt öde. Men det är inte längre mitt öde. Jag är jag, jag vet inte vad jag vill eller hur något ska hanteras. Glömmer och lovar, hatar och älskar, förlåter och förlåts. Ibland vill jag ge upp men det tjänar inget till. Jag kan dö men jag har redan vunnit. Vissa säger att det är över men det är aldrig över för mig, här inne snurrar tankarna. Vill kasta ut allt i universum, släppa det fritt, det är inte mitt ansvar. Ibland vill jag ge upp, det vill jag.