När man mått dåligt hela livet så upptäcker man en sak. Det finns en grundångest, basen som hela urångesten grundar sig i. Den tar sig uttryck på många sätt: svält, destruktiva relationer, ångest över framtid och skola, depression. Men när alla problem är lösta finns den kvar. Som en slöja över samtiden. Som en hinna som håller en kvar; på plats. En grund som livet byggs på, försvinner den så rasar allt. Likt ett korthus där det nedersta kortet dras bort, och allt rasar ihop. Ångesten håller ihop mig, hinderna måste få finnas. Välj ut dem noga, de kommer förfölja dig hela livet. Den grund du omedvetet lagt.